Jag ska vara ärlig: som förskollärare blir jag lite skeptisk när jag ser ordet ”pedagogisk” på en förpackning. Pedagogiska leksaker låter som något som gör barnet klokare av sig självt, men så fungerar det sällan. Det är leken som lär, inte leksaken. En pinne, en kartong och en engagerad vuxen kan ge mer än den mest påkostade lärleksaken. Här är hur jag tänker när jag väljer leksaker, både på jobbet och hemma.
Vad betyder ”pedagogisk” egentligen?
Det finns ingen gemensam definition av vad en pedagogisk leksak är, och ordet används ofta som en säljetikett. Nästan allt kan kallas pedagogiskt, från ett pussel till en leksak med knappar som spelar bokstavsramsor. Det betyder inte att leksakerna är dåliga, bara att ordet i sig inte säger särskilt mycket.
En bättre fråga att ställa är: vem gör jobbet? Är det barnet som tänker, bygger, löser och hittar på, eller är det leksaken som blinkar, pratar och visar vad som ska hända?
De mest pedagogiska leksakerna är ofta öppna
Med öppna leksaker menar jag saker som kan användas på många sätt och som inte har ett färdigt svar. Några exempel:
- Klossar som blir torn, vägar, hus eller staket.
- Lera och deg som går att forma, platta till och börja om med.
- Utklädningskläder och tygbitar som blir mantlar, tält eller hav.
- Figurer och djur som bär upp rollekar.
- Naturmaterial som kottar, stenar och pinnar.
En leksak som ”gör allt själv” tröttnar barnet ofta på när det har sett alla funktioner. En öppen leksak förändras i stället med barnets fantasi. På förskolan ser jag ofta att det är klossarna som används varje dag i flera år, medan de mest avancerade sakerna blir liggande. Det betyder inte att leksaker med ljud och knappar är förbjudna. De kan vara roliga en stund, och en del barn älskar dem. Men om allt i rummet fungerar så finns det lite plats kvar för barnets egna idéer. En blandning där de öppna sakerna utgör grunden brukar fungera bäst. Många av dessa klassiker är gjorda av trä, och i texten om träleksaker skriver jag om hur du sköter dem.
Leken förändras med åldern
Vad som utmanar ett barn beror på var det befinner sig i utvecklingen. Under de första åren handlar mycket om att utforska med kroppen och sinnena: att greppa, släppa, stoppa i och ta ur. Mellan två och fyra år växer låtsasleken och barnet börjar härma vardagen. I förskoleåldern blir rolleken mer avancerad, med regler, roller och berättelser som pågår länge. I skolåldern kommer spel med regler, byggen som kräver planering och samlingar.
Samma leksak kan följa med genom flera av de här faserna om den är öppen nog. Klossar staplas av ettåringen och blir en stad för sexåringen.
Den vuxnas roll är större än leksakens
Det som verkligen gör skillnad är den vuxnas närvaro. Inte att styra leken, utan att finnas nära, visa intresse och ibland ge ett litet tillskott. En fråga som ”vem bor i huset?” eller ett nytt material vid rätt tillfälle kan föra leken vidare. Ibland är det bästa att bara sätta sig ner och leka med på barnets villkor.
Tänk också på hur många leksaker som är framme. Färre saker ger ofta längre och djupare lek. Hur du kan ordna det beskriver jag i texten om förvaring i barnrummet.
Majas tips
Lägg fram en låda med blandat material som kartongrör, tygbitar, klädnypor och lock en regnig eftermiddag. Säg ingenting om vad det ska bli. Sätt dig bredvid, var nyfiken och vänta. Det är ofta då den bästa leken börjar.
Fler texter om lek finns samlade i guiden om lek och leksaker.
